missding

"Goda gärningar"

Vad är en "god gärning" egentligen?
Allt man gör är ju för sig själv iaf.
Hjälper man
nån så får man ju en bra känsla efteråt eller under tiden, fick man
inte den skulle man inget göra.
Vissa kanske får "dåliga" känslor utav att göra vissa
saker, det är ju också för sig själv man gör det
eftersom det är den känslan man då är ute efter.
Kanske vill man tex. att nån ska tycka synd om en, vinna
ett gräl man har men sin respektive, leka matyr mm.

Det man personligen är ute efter är ju egentligen
känslan man själv får, sen att det också kan gynna
andra är ju bara ett bonus egentligen, man kan nu
gilla sig själv lite mer, tycka man är en "bättre" människa,
kanske till och med få nått tillbaks från andra.

Så egentligen så är en god gärning nått man gör för sig
själv som fler än du själv kan dra nytta av.
Hur god är den då, när du ändå har dig själv i fokus?
Då ska kanske man helt och hållet gå in på vad är gott och
vad är ont, som är omöjlig att universalt
besvara eftersom att det är en tolkning/definitions- fråga.


"Egoism"

Det är ju samma sak när man kallar någon egoistisk.
Varför är vissa mer egoistiska än andra?
Alla tänker vi ju ändå främst på oss själva, bara att vi gör det på olika
sätt.
När nån dör tex. så blir man ju ledsen för att den människan
har försvunnit ur ens eget liv och för vad denna människa skulle
kunnat tillföra till ens eget liv, om denne levt.
Visst kan man bli ledsen också för att alla runomkring är ledsna och dem flesta människor
gillar väl inte att vara omkring ledsna människor?
Finns ju också dem som tycker så synd om sig själva att dem blir "extrem" ledsna, bara
för att folk runtom ska tycka synd om en. Vem var det som dog egentligen,
vem handlade det om egentligen?
Missförstå mig rätt jag tycker det är okej att gråta och vara ledsen, om man själv är 
medveten om vad man gråter för.

Så "egoistiska människor" är dem som inte är bra att "maskera" sin egoism,
dem som är duktiga på detta är "goda" människor.
Allt man gör i denna värld är för sig själv, får barn,
blir tillsammans/gör slut med nån, skaffar sig vännskap, säger
upp vännskap, hjälper andra, hjälper inte andra mm.

Alla är vi ena jävla "egoister"!

Feminsm eller Nazism?

Feministerna hävdar att vi killar kränker dem. De drar alla över samma kant och med det säger de att det bara finns 2 sorters människor, feminister och ice-feminister, eftersom "är man för jämnställdhet, så är man feminist".

Vår förra jämnstäldhetsminister sa i ett utalande " Alla män är potensiella våldtäksmän" jämställt?

All kränkning/smutskastning av män är okeej enligt dem. Men säger man bara något som tex. "sluta gråta" eller dylikt så blir det en väldans rabalder.

Det Feminismen gör med detta är att trycka ner oss män.

Personligen tycker jag det är lite jobbigt att alltid behöva förklara mig med en sådan precision för jag måste alltid förklara varför jag inte är feminist och vad jag inte gillar hos dem, sedan också hur jag fortfarande kan stå för jämnställdhet. En feminist behöver bara säga att jag har fel och sen förväntar hon sig att jag ska tycka som henne utan att hon behöver anstränga sig något speciellt, eftersom hon/han har "rätt". Visst är inte alla feminister sådana men det känns iaf. så många gånger. Hur kan det komma sig att jag ens ska behöva känna att jag behöver förklara min åsikt, gör jag inte det käns det som om att jag är som dem påstår.

Personligen ser jag detta som en förnyad nazism och går starkt emot det. Jag tar avstånd från all feministik aktivitet och politik. Jag vill dock att det ska vara jämställt i vårat samhälle. Bara för det behöver jag inte vara feminist. eftersom feminism, enligt mig, är nazism.

Frågar man de flesta tjejer om de tycker det är jobbigt/kränkade i deras vardags liv så svarar de "Nej".  Om de känner sig kränkta dagligen så svarar de "nej".

De flesta är feminister eftersom att de tror att de står för jämställdhet.

Kanske när feminismen började för länge sedan var det så men idag är det ren Nazism,enligt mig. De vill må bra genom att trycka ner andra. Så gör mobbare med,om jag inte misstar mig.

Orättvisor finns överallt och kommer alltid finnas.

• Jag kan tex. inte få ett barn utan att en tjej vill det. Jag skulle hellre vilja kunna välja bort henne men det kan jag ju nu inte. Det är bara acceptera och gå vidare.

• Jag gillar inte heller att alla kollar lite extra på mig eftersom att ag är svartskalle eller att de beter sig annorlunda när de möter mig.

• Ren fakta är : Tjejer är svagare fysiskt än killar. De kan inte göra exakt samma saker som oss. Precis som att jag aldrig kommer kunna sjunga fint eller kommer bli vit.

• Vi är alla olika med olika, oavsett hur orättvist viss tycker det är.

Något annat som stör mig r detta snack om "våldet mot kvinnor".

De flesta killar tänker alltid till en,två,fem, åtta.. gånger extra innan han ens rör en tjej medans en tjej kan slå först och inte alls ens behöver tänka efteråt och detta är helt okej i dagens samhälle, de flesta killar tycker också det.

Det sjuka med det hela är att vi killar på en viss nivå alltid har accepterat detta, vi tänker inte på det som misshandel när en tjej slår oss utan rycker bara på axlarna och frågar varför hon är arg och banne mig iaf. jag försöker få henne sluta tex. slå mig geonom att ta tag i henne och ett litet blåmärke dyker upp nånstans på hennes kropp.

• Misshandel är när någon försöker skada en annan människa. Det spelar ingen som helst roll hur "hårt" man skadar. Grov misshandel kan det gå till ibland.

Jag var med om en händelse för några år sedan när två tjejer fick för sig att puckla på mig.

De slog kanske en 5 -8 slag i ansiktet innan jag ens börja tänka på att göra något motstånd och försvara mig.

Då började jag, stående på knä utan att se något, vifta i deras maghöjd och fick in ett slag i magen på ena och knuffade bort den andre. Sen slutade dem.

Några dagar senare fick jag papper på att jag blivit anmäld för misshandel, några veckor efter blev jag kallad på förhör.

Tjejen som jag hade träffat i magen hade anmält mig för misshandel.

Jag brättade vad som hade hänt, som jag kom ihåg det(se ovan) och Polisen sa sedan att det var nästan exakt så de andra två hade berättat det.

Den ena tjejen hade alltså trott att hon kunde anmäla mig för misshandel för det där enda slaget i magen trots sina 5-8 slag i mitt ansikte. Hon trodde hon skulle få lagen på sin sida, tänkte aldrig på att om man ska gå enligt lagen så kallades det slaget jag utdela till henne för "Självförsvar", inte jag heller.

Jag tänkte aldrig på att jag som kille ens kunde anmäla en tjej för misshandel.

Sedan läser jag, inte allt för sällan om " våldet mot kvinnor" då undrar jag: - Vart läser jag om våldet mot killar?

För jag menar kom igen nu, nästan alla killar jag känner har någon gång träffat en tjej som fysiskt ville skada en, är det verkligen lika många tjejer??

Det är så här dagens samhälle ser ut. Vi blundar för våldet vissa tjejer gör och ser det som en en gång grej medans vi säger " alla män är potensiella våldtäktsmän", "svenska män slår tjejer" "våldet mot kvinnor" ect. pga. några få killar.

Ja, alla vi säger det eftersom att vi alla accepterar detta i vardagstidningar och vardagsliv.

Är det denna jämställdhet feminismen kämpar för?

-I så fall är det inget för mig!

Alla som är för jämnställdhet behöver inte ha feminismen som pekar ut var som är rätt och fel, de flesta klartänkta kvinnor och män jag känner är inte feminister, fast står fortfarande för jämnställdhet, till en viss gräns.

You screewed me over, this is rather hard, if I wanna anyone to understand!

Så med andra ord kommer jag inte skriva ofta här, eftersom jag vill att man ska förstå vad jag menar och eftersom jag inte alls är bra på den gramatiska biten så får jag arbeta lite på varje inlägg.
Fast jag kör på, blir det för jobbigt så skiter jag bara i det=)
It's all good.

//Ding